Mens.

09.10.2016 kl. 16:36

Känslan när du fick din första mens?
Känslan när jag fick min första mens var positiv. Jag var 12 år och hade väntat på den oerhört intensivt. Min mamma har alltid pratat positivt om mens och hon saknar att ha den nu när den tagit slut. Så jag blev glad. Och så hade vi en mens-fest. Med min favoriträtt och favoritdryck tillsammns med mamma, mammas bästa vän, jag och min syster. Det var aldrig pinsamt hemma, vi pratade alltid öppet om mens. Värre var det såklart i skolan när en råkade fälla tamponger på golvet eller blöda en droppe igenom byxorna. Kan inte lärare bara prata öppet om mens med ALLA? Inte bara blödande personer utan ALLA? Hela klassen, samtidigt. Bjud klassen på alkoholfria Bloody Marys, anordna en "vem-kan-rita-mensskydd"-tävling där alla, oavsett om du kan rita mensskydd eller inte, vinner tamponger/bindor/menskoppar och prata om sjukdomar/värkar/PMS/hormoner/blod/att alla är olika osv så att alla fattar grejen. Och VÅGA säga MENS för helvete!

Hur har du koll på din menscykel?
Jag använder Clue (<3) som är bäst, bäst, bäst. Den har en fin design och är enkel, tydlig osv. Förut hade jag inte koll dock. Men nu känns det skönt att veta. Mest med tanke på min PMS som är döden.

Med vem pratar du om mens?
Med alla, egentligen. Mest med mina blödande syskon förstås, men försöker också börja prata mer om mens med mina icke-blödande vänner för att öppna upp för kunskap och krossa stigman kring samtalsämnet. Frågor som: har du lingonveckan/den tiden på månaden/kvinnoproblem försöker jag undvika och påpeka när de sägs. Säg mens för i helvete. MENS. MENS. MENS.

Har du nån gång blivit överrumplad av din mens?
Överrumplad vet jag inte. Förvånad om den kommer för tidigt eller för sent kanske, men den har aldrig kommit mitt i någon situation som blivit särskilt komplicerad.


Den pinsammaste situationen din mens har utsatt dig för?
En gång mitt under sex med en relativt ny partner. Lite pinsamt för att det är ju så jävla pinsamt med lite blod på diverse kroppsdelar, eller hur? Men det kändes pinsamt. Trots att jag tror att personen inte ens märkte det.


Hur ont gör din mens när det är som värst?
Jag har lyckan att inte ha mycket mensvärk. Ibland lite mer, lite ont i ryggen. Men oftast inte så värst mycket. Jag har mest ont före mens, mest psykiskt då jag lider av bajsig-super-jobbig-katastrofal-PMS, nästan varje månad. Och jag mår illa vid ägglossning. Precis före jag får mens är jag ett monster, så för mig är mensen alltid välkommen med öppna armar. Mens = PMS släpper och jag förvandlas från Hulkinnan till Josefine igen.

Vad tycker du om din mens?
Jag tycker om den. Jag har förstått att mens ofta är ett tecken på att kroppen fungerar som den ska och det är ju trevligt. Men jag tycker väldigt mycket om min mens. Älskar att prata om den, älskar att blöda (för det mesta, vilket verkligen är ett privilegie), älskar min menskopp. Ja, älskar mens helt enkelt.

Ditt bästa mensminne?
Måste nog antingen vara mens-festen när jag var tolv eller mornar då jag vaknar, inte har ett enda mensskydd så långt ögat kan nå, blodiga lakan och så står jag i duschen med blodet rinnande ner för benen. Då känns livet nära.

 

EDIT: Författaren har i skrivande stund en pågående mens.

Kommentarer (1)
Ett bra initiativ till att prata mer om mens med ALLA i undervisningen/skolan. Tror dock inte att jag skulle vilja dricka något rött i det sammanhanget, har obehag för just blod och kroppsvätskor och vill inte sammankoppla en dryck med just mens :P Men man borde ta upp hur mensen fungerar, olika skydd, vad som kan hända med kroppen och humöret under olika delar av menscykeln samt förtydliggöra många gånger om att det varken är pinsamt eller farligt att ha mens. Själv kommer jag inte ihåg att en lärare någonsin sagt något om mens, trooor vi snabbt bara gick igenom det under sexualundervisningen på högstadiet men att läraren då verkade ta för givet att alla (dvs tjejerna) redan visste allt man behövde veta. Jag har på egen hand lärt mig om menscykeln och mensskydd. Visste t.ex. inte hur man använder en tampong tills för några år sen.
aa01.12.16 kl. 10:30
 
 

 

Josefine. 22 år.
Bortappad i huvudstaden.
Studerar skådespeleri.
Ifrågasätter allting.
Pratar om radikal självkärlek.
Drömmer om:
livet som vill oss alla väl.
Drömmer särskilt om:
en varm säng en lång söndag.
- Dödsångesten.
- Förvirringen.
- Feminismen.
- Lyckan.